Mies oli taas äkänen ku perseeseen ammuttu karhu!
Äsken ku ei ois jaksanu lähtee töihin. Itse oon lomalla mutta kyllä tuo vie ilon.
Kommentit (20)
Oletko pihdannut pitkään? Saamattomuus suhteessa tekee nyreäksi.
EIkö sulla ole ketään? Miksi henk.kohtaisia asioita täällä levitellään.?
Milloin viimeksi kysyit häneltä oletko onnellinen?
Miksi ammuit karvaista miestäsi perseeseen? Vähemmästäkin suuttuu.
Vierailija kirjoitti:
Milloin viimeksi kysyit häneltä oletko onnellinen?
AP itsekin muistaa milloin oli alle 130 kg.
Vierailija kirjoitti:
EIkö sulla ole ketään? Miksi henk.kohtaisia asioita täällä levitellään.?
Kenen henkilökohtaisia asioita nyt on levitelty?
Jos ei räyhännyt sulle, niin mitäs tuosta. Mitä pahaa siinä on, jos aamulla töihinlähtö joskus vtuttaa?
Jospa sitä vtutti lähteä töihin? Miksi ei saisi näyttää negatiivisia tunteita?
Ei kai kukaan aina ole hyväntuulinen? Kyllä ne huonotkin fiilikset pitää voida näyttää.
Olisit keittänyt kahvit ja antanut sille ruokaa.
Vierailija kirjoitti:
Olisit keittänyt kahvit ja antanut sille ruokaa.
Tai antanut olla ihan vaan rauhassa, jos kerran näkee, että toinen ei ole päivänsäteenä heti aamulla.
Pistä ärripurri luiskaan! Töistä kun tulee ei avain sovi lukkoon ja jätesäkki jäniksenkorvilla portailla!
Vierailija kirjoitti:
Oletko pihdannut pitkään? Saamattomuus suhteessa tekee nyreäksi.
Mieheni loukkaa ja tölvii vaikka saa joka päivä.
Minä jäin työttömäksi joskus. Hermot töissä menee joten e siinne kannata mennä.
Ap, din situation är inte särskilt förvånande. Utan att ens leta efter det minns jag en händelse som min bortgångne mormor ofta berättade om för ett par år sedan. En ny familj bodde nära min mormors barndomshem, med ett par, en mans barn, en kvinnas barn och till och med en gemensam gata. Mamman (styvmor) till denna familj kokade ofta soppa i en stor gryta. Farmor berättade att förutom familjens barn kunde även grannens barn komma och äta soppan. Soppan var ganska anständig, särskilt med tanke på efterkrigstidens förhållanden. Det var många herrelösa katter runt huset och en gång lät kvinnan det glida att hon fångade dem med fällor och gjorde sin soppa med dem. Mormor sa att soppan i sig inte blev sämre, men hon började undvika det stället lite när hon visste var köttet i de sopporna kommer ifrån. Det förbundet hade börjat med otrohet (även om mormor använde ett fulare ord för det), men paret drack inte en droppe alkohol. Och mormor använde det inte heller, och var kunde hon ha fått tag i det när hon bara var ett barn. Så vad som helst kan hända, och den som sträcker sig efter granen kommer att falla i enbäret, som farmor alltid lärde.
En tajua miten ihmiset jaksavat elää tuollaisten kiukuttelijoiden kanssa.