Te ulkomaille muuttaneet: kuinka asia kypsyi ja eteni? Kokemuksia!
Kuinka ajatukset ulkomaille muutosta heräsivät?
Lähdittekö hetken mielijohteesta vai kypsyttelittekö asiaa pidempään?
Oliko tunne, ettei haave ulkomaille muutosta jätä teitä rauhaan ja pakko lähteä?
Kertokaa kokemuksianne!
"Kipuilen" itse näiden asioiden kanssa. Olin jo vahvasti 20-vuotiaana lähdössä ulkomaille, mutta sitten tapasin mieheni, menimme naimisiin ja saimme lapset.
Nyt olen eronnut ja lapset muuttaa vuoden sisällä pois kotoa, joten nyt koen tilaisuuteni tulleen.
Enkä kaipaa yhtäkään "tervemenoa, emme tule sinua kaipaamaan"-kommentteja. Ne on jo niin nähty ja luettu.
Kommentit (2)
Det är push-pull som gäller. Då skattekortet med marginalskatt 61,2 % damp ner i postlådan för en barnfamiljs far, var måttet rågat. Man skulle aldrig förtjäna tillräckligt som löntagare. Detta var push faktorn.
Idén om ett eget företag växte fram, men även här drog de finska myndigheternas möjlighet till godtyckliga beslut krux över den idén.
Möjligheten kom då vi kom på en affärsidé med en varaktig tävlingsfördel i ett annat land. Detta är pull faktorn.
Först flyttade jag från ett verkligen välbetalt jobb i Finland och prövade i två år. Efter det flyttade resten av familjen med. Det är nu 19 år sedan dess och då man igen firar sommaren i den finländska skärgården har man nog ingen tanke på att flytta till Finland igen.
Kom på hur du skall försörja dig själv utomlands och ryck sedan proppen ur och lev väl. Du kommer aldrig att ångra det.
Olen vähän "lähtökuopissa".
Ihan ensiksi vaan pitäisi keksiä, mihin varastoida irtaimisto kun kaikkea en halua myydä / heittää roskiin ja varastointipalvelut on niin kalliita, että ei mitään järkeä.